Massuppsägningar väntar på sjukhus runt om i Sverige

”Det finns saker varje människa måste göra, annars är de bara en liten lort”
-Jonatan i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta

Startskottet har gått på Centrallassarettet i Västerås. Vi inom vården (sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor etc) är nu så innerligt trötta på att ständigt utnyttjas av våra arbetsgivare - som om vi vore ideellt arbetande änglar, som ständigt kan tillkallas och förväntas ställa upp på vad som helst utan rimlig ersättning.

Vi inom vården har en vardag på jobbet som få kan sätta sig in i. Efter ständiga nedskärningar har vi kronisk brist på vårdplatser som gör att vi nästan varje dag får arbeta i en otroligt stressig miljö med konstanta överbeläggningar. Patienterna får inte plats på salarna, utan blir liggandes i korridoren. Dagrummen är ständigt belagda med patienter, och kan aldrig utnyttjas av övriga patienter. Detta leder självklart till ilska och besvikelse från patienter och deras anhöriga. Det blir oftast vi inom vården som får ta stryk över någonting som står helt utanför vår makt. Vårdyrket är tungt nog i sig eftersom vi tar hand om människor när de är som svagast och bräckligast.

Trots att flera landsting och kommuner runt om i Sverige faktiskt börjar stabilisera sin ekonomi, får vi som sliter ihjäl oss ingen som helst rimlig kompensation för det vi gör.

Med tanke på att de flesta av oss har minst tre års högskoleutbildning, är det en skandal att våra löner är så låga, och att löneutvecklingen i stort sett varit obefintlig de senaste åren. Hur går det logiskt eller moraliskt att försvara att sjuksköterskorna på centrallasarettet i Västerås har erbjudits tre procent i löneförhöjning, samtidigt som en landstingsdirektör fått en 50-procentig löneförhöjning?

Nu får det vara nog. Vi är trötta på att lyssna på politikernas tomma ord. Vi är trötta på att vara snälla. Nu är det hög tid att både vår regering, och Sveriges kommuner och landsting lyssnar på oss. Vi tänker inte ge vika för de helt absurt låga löneförhöjningar som hittills presenterats. Nu tänker vi agera genom att säga upp oss om vi inte tas på allvar. Det har gått för långt. Missbruket av vårdpersonalen har pågått för länge. Tålamodet är slut. Stridsviljan är maximal. Vi vet att vi har Sveriges folk bakom oss.

På Centrallasarettet i Västerås har avdelning efter avdelning nu anslutit sig till Löneupproret 2008. Listor cirkulerar just nu på alla avdelningar och mottagningar där personalen skriver under på att de kommer att säga upp sig den sista april i år, om deras lönekrav* inte uppfylls. På vissa avdelningar har så många som 65% av personalstyrkan skrivit under. Vi tror och hoppas att detta ska vara starten på ett landsomfattande sjukhusuppror.

Detta är regeringens, landstingens och kommunernas sista chans att stoppa vad som kommer att kunna bli en landsomfattande personalkris inför sommaren. Hur långt är regeringen genom sin tystnad villig att gå när det gäller att riskera patientsäkerheten och befolkningens hälsa? Vårt budskap är entydigt: Lyssna nu eller ta konsekvenserna!